veronicafalkerup

allt kom som en chock..
denna dag har man ju vänta på och vetat att den skulle komma men man hade inte väntat sig det nu.........
känns som någon har kommit in i min hjärna och släppt en stor bomb och sen virvlat i väg som en virvelvind....

jag känner mig så tom i kroppen...kännslan är svår att beskriva..
det är som om någon har tagit en bit av mig och lämnat ett stort tom rum kvar.

jag känner mig lättad sammtidigt som jag är ledsen
han gjorde oss sååå illa.
man kan äntligen verkligen släppa all oro och räddsla som man innerst inne har burit.
min ilska och oro har försvunnit.
man har inte ork el lust att vara arg länge..men sammtidigt så är man arg för att han förstörde såå mycket..
barnen har aldrig fått ha nån morfar i sitt liv.
vi har haft en pappa närvarande men som aldrig har varit en pappa..
varför kunnde han inte vara normal????????
jag saknar den pappa som vi aldrig fick...

nu undrar man vad som ska hända...
hur det hände...
ja frågorna virvlar runt och runt...
detta blev det sista avslutet som gör att man en gång för alla kan stänga den där dörren.
man får leva sina liv till fullo...
man har mycket arb att kämpa sig i genom men det ska gå som allt annat...
vi är starka vi är som maskrosorna...
vi kommer igen oavsett dem tuffa förhållandena vi utsätts för...
jag är sååå glad över att ha min familj tillsammans är vi oförstörbara

jag älskar min mamma över allt annat....hon har hjälpt oss att bli dem starka kvinnorna vi har blivit plus allt i vårt bagage har också gjort sitt...
tack vara dig mamma fick vi ett slut på eländet...
jag är glad att du funnits där och finns där när vi behöver dig och att du trode på mig den där dagen som av gjorde vårt öde.

jag hatar min pappa..men långt där inne så älskar jag honom också..man har bara en pappa
tack vare honom finns vi till.
men förlåta honom kommer jag aldrig att kunna göra.
R.I.P pappa

ÄLSKAR ER MIN FAMILJ  puss